Då var det hej då i förrgår och imorgon

Jag har skrivit en hel del om slutet och avsked, det ligger något starkt i det. Att ge sig av, se gator för sista gången. Kanske samlar man ihop sig då och blir mer medveten om allt runtomkring, i insikten om att det är sista gången jag rör den här sanden, sista gången jag ser den jobbiga killen som inte kan sluta tjata om sina fula trummor. Sista hela dagen i Varkala. Fem nätter för 250 kronor, från det rummet hör jag havet, som är starkt och busigt. Jag känner hur det vill svälja mig, badar därför inte.

Andra dagen här var jag på fruktansvärt humör, inte alls pepp på att ha någon kontakt med min omgivning, ett svårt humör i Indien då många här söker efter just det. Ändå sätter sig en man bredvid mig när jag äter lunch, han frågar något om min maträtt och jag tänker lämna mig ifred. Är glad för att jag mötte hans ögon och fortsatte samtalet. Vi hade många fina, bra, intressanta och roliga timmar ihop, i Europa kanske det blir fler. Jag ska inte säga det bästa, men någonting som bidrog till härligheten i vårat möte var att ingen utav oss verkade sexuellt attraherad utav den andra, en annars svår ekvation i mötet mellan två heterosexuella varelser av motsatt kön. Vi kramades länge efter tre drinkar var, nu har han nog landat i Madrid.

Imorgon åker jag tillsammans med en tjej jag mötte igår till Kochi. Har tidigare varit där och hittade ett hotell till någorlunda bra pris på gatan jag gillade bäst sist. Då bestämde jag mig för att bo där om jag återvände dit.