Kollar på

Min klänning värmer inte alls när solen börjar gå ner någonstans där vi inte är, dit vi inte ser. Färgerna är annorlunda nu, olika toner i rosa och blått. De gröna palmerna ovanför med bladen jag aldrig tröttnar på och frukten som hotar med att spräcka våra skallar varje dag, okända människor placerade långa meter ifrån oss. Ett par som läser varsin bok och sitter snyggt en bit bort, kvinnan på en liggande stubbe och hennes snubbe i sanden. Min syster vänder sig om då och då, kollar på mig som om jag har sagt något dumt eller gjort något knäppt, men det är tyst och jag ligger, precis som hon, still på en grön sjal. Hon säger att jag ser på henne likadant.