Stress.

Jag strävar efter ett lugn inombords och stress är min fiende. På ställen som nu, en paradisö, känns det okej att tempot går på minus, men i storstaden är det svårare att leva shanti shanti*. Det går fortare där, vi har tåg och flyg att passa, hunger att mätta, tiotusen tutor och andra ljud att greppa. Sömn att ta igen, människor som inte fattar vad vi vill när det handlar om en taxi eller mat eller något annat banalt.

Stressen har fortfarande grepp om mig, det både känns fysiskt och kommer ut verbalt.

*Betyder ungefär, ta det lugnt.