"Are you fucking serious?"

Tåget var bara en halvtimme sent idag, halv åtta på morgonen rullade vi in i Chennai. Behövde gå på toa mitt i natten, gick in i utrymmet med ett hål i golvet och kissade ut på spåret. Där mindes jag att jag glömt att skriva ner adressen och telefonnumret till hotellet, fan. Vårat första mission. Hoppade in i en rickshaw, vi ville ha frukost och internet, helst på samma ställe men det visade sig att chauffören inte förstod det. Min syster satt tyst och trött bredvid. Jag var mer uppe i varv och sa saker som men herregud du lyssnar ju inte på mig, du måste lyssna, men förfan, här finns det inget internet, här är det stängt, kan du köra oss till mcdonalds, vadå menar du att det inte finns en mcdonalds i hela Chennai och så vidare. Det är så ofta det blir såhär, alla sociala signaler pekar på att man blir förstådd men det blir ett jäkla snurr. Jag har svårt att hantera det, kanske måste resa hit en gång till. Chauffören förstod tillslut att jag tyckte hans förslag var åt helvete så han tog hjälp av okänd man som kunde bra engelska och nu sitter vi på rätt hotell och har ätit frukost i timmar medans vi väntar på vårat rum. Allt är bra, Sally har somnat på bordet och jag har en perfekt bufféfrukost-morgon då jag inte känner mättnad trots flera portioner.