När det stormar inuti

Mitt pms-monster har byggt sitt bo i molande ångest, kraftig som värk, i nedre delen av magen. Ett monsters natur är att växa och bli större, skada mer och värre. Det är vad som händer inuti mig samtidigt som dagens sysslor blir gjorda. Det krävs disciplin för att inte få ett utbrott. Bor i ett hus med människor jag inte känner, det finns därför ingen oro att jag extrovert ska explodera för att en tavla inte blir som tänkt eller för att en bild var suddig när jag trodde den blev skarp. Disciplinen handlar om vad som händer inuti när känslorna är så här intensiva, att inte låta mig mentalt falla.

Jag behöver vara uppmärksam, på vad det är som gör att jag tippar över, vad jag inte klarar av idag. Segt internet är en sådan faktor som får det vrida omkring där nere, längst nere i magen. Bröstet har som ett lock mellan revbenen, en tryckande ganska panikartad känsla. Det blir varmt och fuktigt under armarna. Det känns som om att mitt ansikte är glansigt, som om det vore insmort i olja.

Det jag märker funkar för mig när det är såhär, är att göra en monoton aktivitet som snabbt ger resultat. Att virka en halsduk, tillexempel. Jag gjorde första två raderna igår, smart. Det knöliga är starten, inte bara i samtalet om virkning. Jag behöver de lugna flödande öglorna när min fysiska kropp korvar runt. Inte de där två raderna som beter sig likadant.