Roadtrip

På morgonen, direkt efter frukost och ett halvt kapitel i boken sa Yash; Är du klar, ska vi åka? Jag hade inte förstått att vi hade ett ärende direkt från start, borstade snabbt tänderna sköljde munnen med listerin som jag tror mest är skadligt för en, la sjalen på axlarna, hoppade in i bilen. Bilrutan var redan nedvevad, det gör man manuellt. Det känns som förr.

Hela dagen var vi ute och åkte. Han jag och tjejen vi träffade häromdagen, hon är åtta år yngre än mig. Vi körde först länge, allihopa ihopträngda i framsätet som är avsett för två. Men här är det ingen som bryr sig om sånt. Jag föreställde mig att jag fick sämsta platsen, den i mitten på säkerhetsbältsknäpparna. Vi stannade på en helig plats som heter något med Dharma, för mig är det inte så noga. Där, uppe på ett berg, är det iallafall en stor stenfigur uthuggen i ett enda block av en naken man med växter klättrande upp för benen. Vi spenderade mer tid vid utsikten över bergen samtidigt som vi tog selfies och pratar om giftermål och kvinnan i det indiska samhället. Halvvägs ner i trappan tillbaka till bilen tog hon fram en lila låda med sina egenbakade sötsaker, Gulab jamoon. Vi fortsatte planlöst omkring i vackert landskap, silutterna av berg i lager på lager, tretusen olika sorters grönt. Människor som jag vill fota överallt men inte hinner eller inte vågar. I bilen pratade de främst deras språk, tydligheten av när jag blir inbjuden i samtal är trygg och där i bilen passande, jag trivs med att sitta tyst, kolla ut. När vi senare träffade en kvinna och satte oss runt hennes bord i klassrummet där hon undervisar, så pratade de också främst kanada. Jag förstod naturligtvis inte ett ord och under deras livliga samtal och höga skratt kände jag en irritation. Intressant. Mental underhållning om inte annat, innan vi tog i hand för att kanske aldrig mera ses.