En lång söndag som gick fort

Igår kväll när vi tog bilen hemåt hade jag haft knät överröst med presenter om det inte funnits ett baksäte. En kalender, en bukett blommor, ett par plast och papper, en riktig röd ros fastsatt i min tofs, en origami-påfågel. I kameran satt minneskortet fullt med foton och film. Vi besökta och hade workshop för en drös barn i en skola utanför Puttur. Frågade och Snackade, eller minglade som de säger här och jag försökte ge andra plats än två hoppande tjejerna som hade lättast för att ta kontakt. Lunchen åt vi i matsalen som tillhör templet de senare visade mig runt i, blev lite nervös av att jag för första gången skulle äta en varm måltid med händerna. Gör det inte ont på er, frågade jag och de skakade på huvudet. Men även mina ovana fingrar kände inte hettan efter ett tag. Templet var för apguden Hanuman och tillsammans berättade några av tjejerna berättelsen om honom. Vi vet inte om det är sant, men jag gillar historien, sa en tjej vars favoritfärg var rosa. Hon berättade också att hon flyttat från Bangalore nyligen, en storstad ungefär 35 mil härifrån. Vi var sena tillbaka till lektionen, jag tyckte det var lite besvärligt.

Under dagen hann vi mycket, eleverna har ingen projektor i sin skola och därför kollade vi en del på film, antecknade och skapade också under tiden då det var utbildningsfilmer. Vi gjorde också egna filmer av sådant de under tidigare workshops ha lärt sig. Har så mycket material och idag klipper jag bort det mesta i filmer som ska användas för organisationens youtubekanal.