Den kvarten gjorde gott.

Har varit inomhus sedan tisdags klockan två, började känna en ångest komma krypande i min kropp. Logiskt och drygt tänkte jag, som smakat på livets nektar i flera dagar. Men sen kom jag på, har suttit innanför fyra väggar i 48 timmar. Det kan inte vara bra, tog mig själv på promenad. Fint här, varmt naturligtvis. Hus längst en landsbygdsväg, avkrokar till andra mindre vägar, två kor på promenad. Tog inte lång tid innan jag såg ett litet hål i väggen. Hm, där finns nog socker, tänkte jag och klev in i den gamle mannens butik. En tupp pep till som för att berätta att jag var där. Mannen talade ingen eller väldigt knapp engelska så jag pekade på burkarna och frågade efter chai. En liten glaskopp med den varma drycken, en kaka. Tre kakor. Pojken som bor i huset där jag tillfälligt stannat kikade förbi, spärrade upp ögonen och såg glad ut när han fick syn på mig. Han var där med sina två vänner, en flicka och en pojke som såg ut att vara många år äldre än de båda kidsen. De gick snart, gav mig två godisar i plastförpackning som jag lade i väskan. Själv drack jag upp mitt te, hälsade på en man som kom in i butiken, reste mig från träbänken och betalade de få kronorna för kalaset. Promenerade sakta hem i mina blåa flipflops.