Från en dag utan internet

18:50 17/1

Halv fem låg jag i den smala sängen på tåget söderut, två timmar försenat. Jay kunde inte stanna så länge, mitt ego skrek när han sa att han var tvungen att åka för att checka in en annan gäst. För en kort stund stirrade jag paralyserat ner i den utskrivna biljetten. Byt perspektiv Moa, Jay det är lugnt, åk, det här kommer att gå bra. Konduktören var lugn, berättade att Mangalore var slutstationen, men av någon anledningen litade inte jag på det, i flera timmar sov jag oroligt och vaknade till flera gånger. På morgonen fick jag höra från två andra att slutstationen var Mangalore. Källorna var fler, då började jag slappna av. Sov någon timme. Blev uppmött av killen jag ska jobba ihop med under den närmaste tiden. Vi båda är enkla att prata med så det blev dubbelt så lätt. I timmar satt vi i hans blåa fordon som ser ut som en buss i mini-format. Vi käkade frukost på vägen och jag räknade olika trädsorter när han stannade till för att prata med en vän. Sen fick jag sova, oj vad skönt. När jag gick upp hade jag egentligen kunnat borsta tänderna och krypa ner igen men håller mig vaken för god syns skull. Har fått ett eget rum med egen toalett och ibland finns det varmvatten på morgonen.

21:36 17/1

Tiden jag satte mig på tåget, natten till idag, var den värsta tänkbara. Mitt i natten, så sov inte innan. Själva resan var kort att jag inte hann sova ut. Tog en tupplur under dagen, men jag kräver mycket sömn så när han sa att i våran familj lägger vi oss tidigt jublade det i min bröstkorg. Det är godnatt för alla nu och sista bestyren innan ron lägger sig pågår utanför. Gnället i den tioåriga pojkens röst blir mer nasalt, det småpratas lite och lamporna tänds, släcks.