I det vilda

Sitter utomhus under ullfilten igen, klockan är bara tio men min kropp säger att det är dags att skriva kort, duscha fort, meditera en liten stund. Gick upp tidigt, har gjort mycket. Vi började dagen med en jeep genom djungeln, har jag varit på safari? Är det de det kallas att spana ut bland buskar och träd för att se vilda djur? Vi såg rådjur, apor, något annat i träden med lång svart svans med vit spets. Naturen var, är vacker. Men vi alla hoppades på att få se en vild elefant, den familjen som åkte med oss så pass mycket att de tar en likadan tripp imorgon bitti också. Vi nöjde oss med att stå stilla en stund och höra elefantens steg knäcka grenar och dess läte. Bara det var en upplevelse. Platsen vi är på är lite otrolig, efter några timmar med två mål mat, häng och lugn så gick vi en promenad på ställets ägor. Växter, träd, kryddor, kaffe och så vidare och så vidare odlas här. Att kanel är en sorts bark, att kakao-bönor växer som en frukt på ett träd och är väldigt gott att äta/suga på som de är kan man få uppleva och lära sig här. De använder inga bekämpningsmedel och killen som jobbar här känns lycklig. Pekar glatt ut spindlar och säger att de inte är farliga. Here we arent afraid of spiders but for tigers. Något sånt sa han, med ett brett leende. Vilda djur är i krokarna hela tiden, 8-10 människor dödas av vilda elefanter här omkring varje år. Hundarna började skälla nu och sonen i familjen som driver stället kom ut med en ficklampa och lyste ut i den mörka delen utav trädgården. Det känns som att varenda hem har hundar som varnar, skallen låter långa vägar och min fantasi spinner på vad som händer där ute.