En dag utan väntan

Jag pluggar på distans i ett land där internet inte alltid vill. Befinner mig här, förmodligen i flera månader till. Dagarna passerar fort förbi, speciellt när vi fått spendera två i många timmars kö. Det är brist på kontanter efter att staten bannade de två största sedlarna över en natt för ett par veckor sedan. Människorna samlar ihop sina kort, vännernas, systrars, grannars och försöker få ut så mycket som bara möjligt. I vanliga fall är det en prövning för tålamodet att befinna sig i Indien, då för mig självklara saker inte fungerar på samma sätt här. Sa till en ung tjej i skoluniform på skarpen igår, sedan klockan 09-någonting hade jag stått i kö, var nästan längst fram och klockan var efter 13. Inte en chans att någon skulle fått gå före mig där.

Idag har vi, Janis och jag, inte haft några bankärenden alls. Vi tog mopeden till Cola beach där jag varit några gånger förut, stället imponerar fortfarande på mig och har tagit flera killar hit. Ett stormigt hav och en lugn sjö, i mitten en sandstrand och idag åt jag perfekt tillagade calamaris med stora bitar vitlök i såsen. Nu har kvällen börjat, solen har gått ner. Vi är tillbaka i Palolem på våran balkong. Vi har bara en stol så Janis sitter på en kudde på golvet. Snart ska vi gå mitt över gatan, där ligger en restaurang och är närmast säker på att det var där jag åt middag en av kvällarna första gången i Goa. Ett ställe jag inte hittat tillbaka till.