Förväntningar på döden

Bestämde mig på morgonen att det var dags att ta mig utanför det området där jag bor. Satte mig i en rickshaw och åkte till gamla stan, fick gå en bit och hittade inte stället jag kollat upp i min lonely planet guide. Så vandrade hungrig omkring i gränderna tillsammans med många människor, apor, kor, hundar. Fick se en skylt där det stod blue lassi, ett känt ställe där de serverar ”den bästa varianten av lassi i Varanasi”. Tänkte att det var inte riktigt min plan men kanske blir det bättre. Satte mig där, i en liten lokal på en hård bänk med foton på massa människor med olika nationaliteter på, storleken av ett passfoto ungefär. Efter en snabb överläggning med mig själv lät jag min mobil och bok vara, sekunderna senare går det fyra män förbi bärandes på en bår av trä där det ligger en kropp insvept i rött tyg. Det blev en stark reaktion i mig. De historier jag hört om staden handlar just om detta, döden, Ganges, kroppsdelar som sticker syns i de öppna kremeringseldarna. Bokade min biljett hit med fast beslutsamhet om att det var här jag skulle börja min resa, pågrund utav dessa berättelser. Förstå därför min förvåning när jag kom hit och inte alls såg döden som jag fått förklarat för mig. Historierna fanns där fortfarande, men jag kunde själv inget se. Ju mer började det klarna för mig att det är på vissa platser i staden det händer, inte alls långt ifrån där jag var. Och genom att gå lite vilse, fick jag se det jag förväntat mig utav staden.