Vad ska jag nu bli när jag blir stor?

Börjar känna mig komfortabel här men orkar inte gå runt i staden längre stunder. På mitt födelsedagskort för ett halvår sedan skrev mamma "Var snäll mot dig själv" och det lever jag efter här. Det är mer intensivt än tidigare upplevelse, Indien alltså. Eller snarare Varanasi. Känner mig utstirrad. Minns att jag verkligen njöt av uppmärksamheten första gången jag reste här. Ställde upp på selfies ofta. Idag ropade ingen på mig när jag gick 100 meter till en lunchrestaurang. Inte en enda sa madame. Det var ljuvligt. Annars är det många som vill åt ens uppmärksamhet och ibland känner jag förtvivlan över det. Hör mig själv säga ”Please, sorry, no” till barn som kommer för nära och ber om pengar.

Pratade med en vän om det här. att många stirrar och det slog mig. Tänk om ingen gör det, det kanske bara är en föreställning som finns i mitt eget huvud. Ni förstår, det är väldigt få västerlänningar på gatorna, nästan bara indier. För att se andra nationaliteter får man söka sig till de cafeer som står skrivna i lonely planets guidebok. Så under mina dagliga promenader blir behandlingen som jag känner mig, annorlunda. Ingenting konstigt med det egentligen, förutom att jag inte vill bli superkänd längre.